fredag 7 februari 2014

Kvinna och kock - Är det så svårt? #kvinnaochkock

Min idol Karin Fransson är i alla fall en förebild
Idag är det återigen dags för final i Årets kock. Husmor Lisa är där i år igen för att spana på all fantastisk matlagning och träffa alla trevliga matmänniskor. Varje år har jag skrivit ingående både om rätter, kockar och tillställningen som Årets kockbloggare, förra året som reporter för Årets kocks youtubekanal. Nu i år är har jag min restaurang och jobbar som kock på Pontusgruppen i hans fantastiska satsning på kvinnliga kockar #kocktjejerpågång. Varje år har jag skrivit om hur få kvinnor det är i juryn och totala avsaknaden av tjejer i finalen. Varför är det så svårt i just den här branschen? Alice Brax har sammanfattat bra i sitt blogginlägg igår om temat. Jag har varit många år i näringslivet som också är tufft men där fullständigt svämmar det över av duktiga kvinnliga chefer ändå, om man ska vara ärlig....

Invändningarna är "tjejer orkar inte", "tjejer prioriterar familjen", "tjejer vill inte tävla", "det är för sexistist i köken" etc

Nu är jag äldre och kom på det här sent i livet. Jag är kanske tuffare, mentalt lite mer mogen och hade lite mer pengar att starta mitt eget direkt med, än när man är ung. Jag startade min restaurang hemma för att kunna kombinera odling, barn, familj, nära skog och råvara med att vara kock.

Som min fantastiska sous chef på Pontus Catering Jimmy Vendin sa till mig igår: "alla tjejer slutar som kock när de får barn och blir äldre - men det var då du började". Kanske är jag galen.

Ja jag har missat många års träning och härdande. Jag försöker ta igen det nu och inget säger att jag ska lyckas. Men min lösning var ju att bygga upp köket hemma runt mitt liv och min familj. Jag jobbar sent och jag jobbar mängder. Men jag är ju oftast hemma. Och barnen är med i köket.  Började resan när jag var mammaledig med min tvåa, pluggade, projekterade, praktiserade, var med i Halv åtta hos mig, bloggade, tränade, tränade. Långt är det kvar. Min mat är god, det intygar mina gäster för mig varje vecka. Behöver träna mer och jag lär mig varje dag hemma och hos Pontus.

Men jag tycker det funkar - det är bra. Är jag knäpp? Jag har suttit framför en dator i hela mitt liv och trivs att lyfta 20 kg kastrull, springa flera mil, hacka och hacka och skala, koncentrera sig och peta. Jag trivs ibland med att bli åthutad om det gäller att leverera bättre, mer kvalitet! Det är kul. Jag älskar stressen när allt ska ut. Man får många gliringar. Det är sexistiskt. Ja. Det är inte bra. Önskar jag hade en lösning på hur man tacklar det men jag kan bara se att jag kanske inte bryr mig lika mycket, låter det rinna av mig. Jag har ju ändå mitt eget! Min egen restaurang där jag styr allt. Råvaran, miljön, hanteringen och dem jag jobbar med. Som i många andra branscher är ju en framtid för oss tjejer att starta eget!

Jag tänker så här:

Om vi inte är fler som orkar och försöker så kommer det aldrig bli någon ändring. Ändringen kommer när det är fler kvinnliga chefer, då blir allt lika naturligt, det har jag sett i andra branscher. För i min hjärna är vi ändå till viss del olika - män och kvinnor. Och då är det så bra att ha båda med sig för det behövs! Tror att många män kanske har lite att förlora på att fler kvinnor kommer in och då är det förstås så att man "vaktar" det gamla. Så då får man helt enkelt försöka bli bättre och kämpa.

Heja Alice. Heja Pontus. Och heja alla superba kvinnliga kockar som finns överallt. Och alla de manliga kockar som är moderna nog att inse att framtidens kök är blandat. Och att framtidens restauranger kan se lite annorlunda ut än dem som finns nu.

Ni som vill prata mer, prata på #kvinnaochkock


1 kommentar:

Mojebarn sa...

Tack för det här inlägget!!
Jag är så glad att det kom just nu och jag läste det, just nu.
Att vilja kombinera det man brinner för OCH barnen, hemma. Och att det behövs mer tjejer över allt.
Du har lyft min dag och mer ändå.
Hälsningar
en annan Lisa

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails

Leta i den här bloggen